fredag 26 mars 2010

Lotta, en ytterligare som har drabbats


Hej Marie

För några veckor sedan hittade jag din blogg. Nu känner jag mig inte ensam längre. Har hela tiden misstänkt att mina sjukdomssymtom
har haft ett samband med sprutan. Här följer min historia.

Fyra dagar efter att jag fått sprutan, i vänster arm, kände jag mig svullen på samma sida utmed halsen och tungan liksom domnade bort.
När jag kände efter hade jag en stor knöl på v sida vid skulderbladet och ganska snabbt ökade den inre känslan av svullnad upp mot v öra.
När jag tittade mig i spegeln var jag alldeles alldeles riktigt synligt svullen. En kollega, jag var på mitt arbete, sade att det kunde vara sprutan
varpå jag åkte iväg till vårdcentralen. Läkaren hittade ytterligare en svullen körtel under v armhåla. Han trodde att det berodde på sprutan
samt att det nog snart skulle gå över.

Det gick inte över. Istället fick jag stark yrsel, svullnaden var kvar samt även körteln vid nyckelbenet. När jag efter några veckor kontaktade vc
såg läkaren att det buktade inne i v öra men tyckte att jag skulle avvakta. Det försvann inte, istället förvärrades det. 10 dagar senare var jag tillbaka.
Då tyckte läkaren att det gått för lång tid och att körteln borde ha blivit mindre. Han skickade en remiss till cytologen, Fick tid till januari.

Under denna period började jag även få influensaliknande symtom. På nyårsafton stod jag i köket och förberedde mat när mitt första stora
yrselanfall slog till. Helt plötsligt började hela rummet att snurra. Min man var i närheten och fångade upp mig.

Hela tiden ökade smärtan i kroppen och tröttheten tilltog markant. Eftersom jag haft problem med ledvärk sedan en kraftig infektion -99, trodde
jag i början att det berodde på en influensa i antågande.

Efter ytterligare läkarbesök, samt att körteln slutligen försvunnit fick jag kraftiga influensasymtom i början av ferbruari. Ont i hals, kraftig hosta, trötthet osv.
Jag arbetade en vecka tills jag i princip säckade ihop av ett yrselanfall på mitt arbete. Maken fick rycka ut och hämta mig igen.

En vecka gick och jag blev bara SÄMRE. Läkarbesök, provtagning och sjukskrivning 1 vecka. Dagen efter ringer läkaren. Dåliga värden på lever samt
vita blodkroppar. Han ber mig komma dit för flera prover, han vill kontrollera om det är hepatit. Väntan 1 vecka. Det var inte hepatit.
Han skickar remiss till medicin. Jag blir bara sämre. Sjukskrivning 2 veckor till.

Flera yrselattacker och smärtan stegrar hela tiden i kroppen. Tröttheten är konstant. Jag tar mig mellan sängen och soffan, det är allt.
Försöker jag göra något ökar pulsen och jag får svårt att andas.

Så kommer kvällen då jag sitter helt lugnt i soffan och plötsligt känner ett starkt tryck över bröstet. Det försvinner inte.
Känner hur det sprider sig en kyla från fötterna upp i benen. Får svårare att andas och börjar darra i hela kroppen. Maken ringer efter en ambulans.
Väl på lasarettet tar de EKG men hittar inga fel, tar även ett blodprov för att kolla propp i lungan. Allt eftersom timmarna går klingar det av och när
jag berättar min historia anser läkaren att det behövs en utredning av medicin. Linkar ut med min ömmande kropp från lasarettet på natten och
hoppas att de ska höra av sig inom någon dag. Har ännu efter över en månad inte blivit kallad.....

Några dagar efter denna händelse och en natt då jag sovit bara tre timmar pga all smärta ringde jag vc igen. Får en ny tid. Under tiden har jag letat
symtom och föreslår allt från kvicksilverförgiftning till att det ändå är vaccinet. Visar din blogg. Börjar känna mig desperat och väldigt orolig pga levern.
Blir sjukskriven mars ut. Det tas nya prover. Efter några dagar hör läkaren av sig och berättar att leverproverna och vita blodkropparna nu rättat till sig.
Jag känner en otrolig lättnad. Ytterligare några dagar senare ringer han och berättar att han hittat antikroppar mot körtelfeber. Äntligen en diagnos tänker jag.
Den är tyvärr inte säker. Har man fått det en gång så har kroppen bildat antikroppar. Vid min infektion -99 misstänkte läkarna allt från halsböld till körtelfeber
men jag vet inte säkert om det var det. Alltså flera prover och väntan på svar.

Där är jag idag. Jag som aldrig varit hemma mer än två veckor ifrån mitt arbete sitter här fullt sjukskriven sedan sex!! veckor och vill bara blir frisk men
allt tar sådan tid inom sjukvården.

Alla symtom kvarstår men de har klingat av lite. Nu orkar jag städa och tvätta lite. Göra lite mat. Ta en liten promenad runt kvarteret.
Det låter kanske löjligt men det känns som stora framsteg. Längtar efter att börja arbeta igen. Kanske kan jag börja 50% och se vad som händer i kroppen.

Du och andra med liknande problem får gärna kontakta mig. Din blogg känns som ett stort stöd och jag vill tacka dig från djupet av mitt hjärta för ditt
engagemang.

Du får gärna publicera min historia på din blogg.

Med hopp om bättring för dig och alla oss andra

Lotta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar