torsdag 1 april 2010

TACK

Som ni märker hittar fler och fler som drabbats av biverkningar/skador hit till bloggen.

Jag var en aning tveksam innan jag startade och jag var tveksam första veckorna. Jag tänkte att jag är kanske rätt ensam i det här, eller inte!??
Är det verkligen någon mening med att lämna ut sig på nätet!?

Det visade sig snabbt att jag definitivt INTE var ensam om att ha blivit sjuk av Pandemrix.

Nu känns det bra. Är tacksam för alla fina och varma hälsningar jag får på mailen. Och de tips jag fått på hur man kan läka sig är mycket uppskattade.

De andra som blivit sjuka har knutit kontakter med varandra och det pågår en aktivitet via mail. Allt som händer syns med andra ord inte på bloggen!!
Vi hoppas att vi ska hitta fler som blivit sjuka. Ingen ska sitta ensam hemma med eländet. Vi har stöd i varandra och vi jobbar gemensamt framåt! Är det någon som läser min blogg som drabbats men tvekar till kontakt. Gör inte det. Skriv!

Jag vill tacka ALLA.
Ett extra tack till David!

Han gav MIG en spark i baken -att börja försöka motionera igen!

Jag har varit mycket RÄDD för att trigga min kropp genom att bli varm och få puls. Fram tills för någon månad sedan hade det heller inte fungerat eftersom jag var så ostabil trots alla mediciner. Jag hade heller inte ORKAT, var helt utmattad.

MEN - nu mår jag ju lite bättre men tar fortfarande höga doser av allergimedicin! Jag har inte haft hjärtklappning eller blivit svullen eller fått extrema rodnader på kroppen på flera veckor. Lite röd på armar och hals lite flammig på magen och lite pluffsig på vänstra kinden får jag antagligen leva med att vara väldigt länge. Men de symtomen ska inte få hindra mig att försöka ta tag i kroppen och bygga upp den igen....

Jag har t ex vågat spela badminton igen! Lite läskigt!
(tog med adrenalinpenna och kortison ifall...)
Det gick men benen är väldigt TUNGA och kroppen känns trög.
Jag har även planerat att flytta upp träningscykeln från källaren.

Uteaktiviteterna får jag lägga på is tills lövsprickningen är över. Men erkänner att jag faktiskt köpt ett par sköna joggingskor som står och väntar i hallgarderoben.

Jag tänker inte ge mig.

/marie

1 kommentar:

  1. Ja Marie det känns skönt att inte vara ensam, ensam om alla märkliga symtom som vi drabbats av under 2010 allihopa, skönt att inte vara ensam om läkares oförstående kommentarer & nonchalans, skönt att inte vara ensam när "orken tar slut och mattheten sätter in" Ensam är inte alltid stark../Tove

    SvaraRadera