tisdag 22 mars 2011

så blir en drabbad bemött av sjukvård och myndigheter

"Jag har anmält det till läkemedelsverket och ringt till läkare, socialstyrelsen mf. Men ingen verkar vara intresserad av att kännas vid det. En läkare på Mölndals ögonakut trodde att jag fejkade och mer eller mindre slängde ut mig."
http://liveteftersprutan.blogspot.com/2011/03/idag-stod-det-om-var-grupp-i.html

Så blir alltså en sjuk/vaccinskadad person behandlad av myndigheter och sjukvård i Sverige 2011. Detta bemötande är inte alls unikt. Många som mejlat mig berättar om liknande. Man blir inte trodd. Inte kan vaccinet orsakat de här konstiga symtomen säger läkaren och i vissa fall skriver en remiss till psykolog istället för till specialist tex neurolog.

Ingemar Persson uttalar sig i dagens Aftonblad om hur angelägna de är på Läkemedelsverket om att få in biverkningsrapporter. http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article12759012.ab

Märkligt då att VI drabbade av vaccinet upplever precis MOTSATSEN. Läkemedelsverket har enligt vår erfarenhet i gruppen "livet efter sprutan" inte visat något intresse för oss med allvarliga långvariga biverkningar. Vi har fått KÄMPA för att synliggöra oss. Även de barn som fått narkolepsi av vaccinet där har föräldrarna fått stå på sig enormt. I Finland har man skött detta mycket snyggare. I Finland har man utgått från att tro på patienten och ta patientens symtom på allvar. Därför ligger de oxå utredningsmässigt långt före Svenska Läkemedelsverket i uppföljning av Pandemrix.

Förfärligt är det och Läkemedelsverket borde genomgå en granskning i hur de skött/hanterat alla de redan inkomna biverkningsrapporterna. Även att det klargörs vems ansvar det är med uppföljande verksamhet kring de rapporter som inkommit till verket.

Är det verkligen den sjukes egna ansvar att se till att hålla LMV uppdaterade på hur man som vaccinskadad mår över tid?

2 kommentarer:

  1. Instämmer i allt! Läkarna har stått handfallna! Alla har stått handfallna!Hade i alla fall tur som fick en läkare som såg samband och skrev biverkningsrapport.Mitt är även erkänt som biverkan,på biverkningsenheten i Uppsala, men vad hjälper det! Har inte fått rätt hjälp ändå!Efter utredning hos neurolog med de undersökningar som är " praxis " där felet inte går att hitta tar det stopp! Det finns mängder av olika neurofysiologiska undersökningar att tillgå på de större sjukhusen,inte blir vi skickade dit inte,trots erkännande,och att de erkänner att de inte vet vad man drabbats av! Då skickar man vidare men inte i våra fall inte! Stora brister och okunskap om dessa biverkningar råder inom vården. Har bara mött en neurofysiolog som verkar insatt i detta som arbetar på Akademiska i Uppsala ,som t.o.m. pratat med min neurolog för att få göra mer utredning av mig,utredningar som inte de mindre sjukhusen har tillgång till att utföra,men nej ingen remiss från honom inte! Har helt tappat förtroendet för svensk sjukvård, och deras ointresse av dessa svåra biverkningar som vi i gruppen drabbats av. Ingen av oss har fått rätt hjälp! Kunde inte drömma om ens i min vildaste fantasi,att svensk sjukvård ser ut som den gör,när man struntar i att hjälpa folk som sökt för så svåra reaktioner,men med facit i hand vet jag att det är sant! Något måste göras åt detta. Ta bara dessa månader man fått vänta mellan olika remisser MR DT ENG EMG o.s.v. Det rör sig om utredningar som har tagit över ETT år att utföra.Tänk ER själva, över ETT år med mycket svåra brännande smärtor och extrem muskelsvaghet, så man knappt orkar lyfta armarna upp till munnen för att kunna få i sig mat,utan att läkarna skyndar på utredningen. Så ser svensk sjukvård ut idag!

    SvaraRadera