måndag 27 februari 2012

Ytterligare vaccinskadad person, flera diagnoser och svårt handikapp pga vaccinationen med Pandemrix

Sent: Thursday, February 23, 2012 7:11 AM

Hej!

Har läst flera artiklar både i Aftonbladet och Svenska Dagbladet ang. Livet efter sprutan Pandemrix. Och det är som att läsa om mig själv.

Tog sprutan 20091120, insjuknade i influensaliknande symtom . Hög feber, muskelvärk i hela kroppen. Den 12/12 2009 faller jag ihop medvetslös med kramper.

Mina anhöriga larmar ambulans som kör mig till Norra Älvsborgs läns lasarett i Trollhättan.

När jag vaknar till medvetande igen , så är jag helt orkeslös. Vänster sida av kroppen fungerar inte alls. Har ingen balans .Ljus- och ljud känslig , smärtor i hela kroppen. Med stickningar som kan förklaras som el-stötar. Enorm trötthet. Vårdas i tre veckor på NÄL. Blir rekommenderad att träna för att snabbt kunna komma tillbaka.

Jag ifrågasätter om det kan vara biverkningar på vaccinet efter som jag var helt frisk och väldigt vältränad. Fick då känslan av att detta var något som läkarna inte ville koppla ihop. Blir utskriven 30/12 2009. Kommer hem med ett enormt stort behov av hjälp . Då jag inte klarar av att klä mig, tvätta mig, gå själv självklar innebär detta att min familj fick hjälpa mig med ALLT.

Pga. lång väntetid hos kommunens sjukgymnastik väljer jag i februari 2010 att tillsammans med personliga tränare på gymmet som jag är medlem på att kombinera och påbörja Rehab träning, då jag har blivit rekommenderad att träna mig tillbaka. Kommer igång och kör detta dagligen, (behöver mycke stöd från familj och PT), men efter ca 1.5 månad förlorar jag åter medvetandet och återigen blir det ambulans transport till NÄL. Efter utskrivningen från denna sjukhusvistelsen så tillsätts på min vårdcentral ett vårdteam. Teamet är helt eniga om att mina besvär beror på biverkningar från vaccinet, Det görs en anmälan till Läkemedelsverket. Har inte hört något därifrån. Dom kallar detta Viral encefalit, sen utvecklade jag Alopecia areata som är en följdsjukdom där jag tappade allt hår. Har även fått diagnosen ME Kroniskt trötthetssyndrom (Myalgisk Encefalomyelit eller Myalgisk Encefalopati ) som en följda av Viral encefalit.

Jag är en person som älskar att träna är noga med vad jag äter och dricker. Renlevnads människa enl. en del av mina nära och kära. Tränade på gym flera gånger i veckan och sprang nästan varje dag .

Har under många år sprungit vårruset, tjejmilen + andra lokala lopp.

Har en dröm om att göra både halv och hel mara, och denna dröm fanns ju med när jag tränade.

Idag ser mitt liv helt annorlunda ut när det gäller så mycket.

Lever med ständig värk, enkelstötar , krypningar, muskelkramper, stickningar , yrsel, känselbortfall , enorm trötthet, balans och gång svårigheter ( använder rullator korta sträckor, längre sträckor rullstol ). Självklart innebär det här att jag idag inte springer något, utan får genomföra loppen i rullstol. Tillsammans med mina goa vänner som jagar på. I de lopp som tillåter att man ställer upp som rullstolsburen . Saknade av att inte kunna springa och vistas i skog och mark ,tillsammans med min hund är enorm.

På grund av alla påfrestningar som det har inneburit för oss , så fick vi som egna företagare tillslut ta det stora och svåra beslutet att sälja vårt familjeföretag. Då min sjukdom har inneburit så stora förändringar både privat och i företaget.

Arbetar idag 4 timmar /dag efter detta är jag helt slut och behöver vila.

Känner att jag efter långsjukskrivning ”jagas ” av försäkringskassan. Och känner mig ifrågasatt. Mitt vårdcentrals team tycker att jag ska gå tillbaka och jobba 2 timmar / dag. Även min nuvarande arbetsgivare ser hur jag mår och tagit upp att det kanske vore bra om jag bara jobba 2 timmar, men där faller det med dagens regelverk i sjukskrivningsförsäkringen. Jag arbetar kvar på vårat Gamla företag och har haft turen att få en bra arbetsgivare, som låter mig vila under arbetspasset när kroppen inte vill, det viktigaste för honom är att jag gör mitt jobb i min takt. Det som också gör det möjligt för mig att jobba är att jag jobbar på samma arbetsplats som min man så att jag kan få den hjälp jag behöver och jag kan även vid behov jobba hemifrån.

Jag hoppas att jag kommer tillbaka till livet igen, där jag kan gå ( utan hjälpmedel) springa, Träna med min hund, rida, paddla kanot, åka skidor, träna olika pass på gymmet, sköta mitt hem helt själv åka och handla ensam utan hjälp, och jobba heltid igen.

/Anonym enligt önskemål.

1 kommentar:

  1. Det är bara att beklaga! Känner tyvärr igen det mesta som beskrivs om biverkningarna! Kram!

    SvaraRadera