söndag 11 mars 2012

Otto 5 år

Hej Marie, lydde ditt råd om att kontakta läkemedelsförsäkringen. Fick faktiskt svar i förra veckan! Dom hade mottagit min anmälan, men var tvungna att avvakta eftersom dom var tvungna invänta den nya studien som skall gå igång, efter det lovade dom att göra en rättvis bedömning! Tacksam för att dom svarade iallafall, för det var mer än läkemedelsverket gjorde.
Du får gärna lägga ut mitt brev eller mailadress var du vill.
/Helen


From: komperi@passagen.se
To: lindamarie74@live.se
Subject: svininfluensan biverkningar
Date: Sat, 18 Feb 2012 02:54:23 -0800

Hej Marie,
mitt namn är Helen Moberg och har fått din mail utav Tove.
Tisdagen den 8:e November 2011 förrändrades vår vardag och vårt liv till förtvivlan. Just denna dag var jag hemma och vabbade för min två barn som var förkylda, en flicka på 3 år som heter Lina och min pokje på 5 år som heter Otto.Jag märkte på förmiddagen att Otto gick omkring och gjorde konstiga grimaser och så sa han att det kändes konstigt, men det syntes inget konstigt då. Vid middestid bad han mig måla honom i ansiktet som en tiger, vilket jag gjorde, han blev så fin så vi skulle skicka att foto till hans pappas telefon,när jag tittar på bilden ser jag en konstig grimas då jag säger till honom att vi får ta ett nytt foto för han glömde att skratta, då han svarar men det gör jag ju mamma, tittar här! då inser jag att något är konstigt men vet fortfarande inte vad. Efter en stund blir Otto arg på mig och börjar gråta och skrika. Just i den stunden börjar mina varningsklockor att ringa för fullt!
Hans högra sida utav ansiktet såg groteskt ut, hans öga var stort och stirrande och inte en enda tår ramlade ner på kinden, vilket det gjorde på hans vänstra sida.
Högra sidan av munnen bara hängde, det hängde inte alls ihop med andra sidan. Det var hemskt! Jag förstod fortfarande inte vad som var felet min första tanke var : har han fått en stroke! Jag blev så rädd att jag ringde sjukvårdsupplysningen direkt, hennes först fråga var om han hade fått en fästing i somras. Men det har han inte. Hon tyckte att det lät som borrelia och att vi skulle komma in genast för att få en diagnos.Vi åkte in till Malmös barnsjukhus, där vi fick vänta i dom längsta sex timmarna i vårt liv, kändes det som.
Dom gjorde lite snabba neurologiska tester på honom som tex. peka sig på näsan, följa en ett finger med blicken, lyfta armarna och reflexer.Knipa ihop och stänga ögonlocken, vilket han inte kunde med sitt högra öga. Alla pratade fortfarande om att det skulle vara borrelia, dom verkade hur säkra som helst! Eftersom där var fullständig kaos på mottagningen denna kväll så ville dom inte göra att ryggmärgsprov då, eftersom det var sent på kvällen, kaos , han var jättetrött och hungrig. Vi fick lov att komma tillbaka nästa dag för provet.
Onsdag den 9:e kom vi in på förmiddagen för att ta ryggmärgsprovet, han var ledsen och jätteorolig för sprutan, och ville inte alls vara där. Sköterskorna lugnade honom att han skulle få en magisk salva på ryggen så att det inte skulle göra ont och att den skulle verka i en timme. Vi återkommer då , blev svaret! En timme gick, ytterligare en timme gick och efter ytterligare 20 min kommer ett helt team in på 8 man in, sköterskor, läkaren och kandidater. Behöver jag berätta att han blev livrädd! Allting går fruktansvärt fort, man hinner inte tänka på vad som hände, av med kläderna, uppslängd i britsen, jag blev tillsagd tillsammans med 2 sköterskor att hålla honom det hårdaste vi kunde, för nu skulle sticket ske.
Nu var Otto fullständigt hysterisk! Han är så spänd och orolig så dom får sticka honom 3 ggr för att få ut tillräckligt med ryggmärgsvätska som skall skickas till labbet.Han är helt röd och svettig som han skriker av smärta, då läkaren säger: att den magiska salvan hjälper nog inte längre, detta skulle vi har gjort tidigare, det har gått för lång tid den har inte full verkan längre.Jag blev så arg för att dom utsatte mitt barn för denna smärta, och dom skall kalla sig kunniga? men det var inte läge att säga något just då, för jag var tvungen att försöka lugna min lille förtvivlad pojke. Efteråt får han ligga blickstilla i 2 timmar , annars kan han få en kraftig huvudvärk.Snabbtestet på borrelia visade negativt men det skulle skickas iväg för längre odling. Nu kom dom på att dom inte tagit något blodprov på honom, så det blev en tur ner till labbet för test innan vi kunde åka hem med orden: vi vet inte vad det är men var inte oroliga, blir det värre får ni komma tillbaka! Vad säger man då? Tack så mycket,eller?....
Jag har försökt att hålla skenet uppe på dagarna för att vara ett stöd för otto och hans lilla syster som också tycker allting är skrämmande och att otto ser konstig ut. Vi har ju pratat om detta jättemycket här hemma, för att barnen skall försöka förstå vad som händer. Jag trodde mitt hjärta skulle brista när vi hade varit i affären och många människor och vänner tittat på honom och börjat gråta. Då kramar han om mig och börjar själv gråta och viskar i mitt öra: vad har han gjort för fel för att se ut så? Jag gråter bara jag tänker på det..
Tillbaka till historien: Den kraftiga huvudvärken kom och slog till med full kraft. Han kunde inte göra någonting utan att ligga ner och vila, annars kräktes han konstant av smärtan i huvudet. Detta höll i en och en halv vecka. Det började redan när vi körde hem från sjukhuset, vilket ledde till att han satte kräkningarna och huvudvärken i samband med bilkörningen så han vågade inte ens gå in i en bil på flera veckor. Så det var en jobbig händelse varenda gång vi skulle åka till doktorn. Efter många turer och prover så visar iallafall borrelia
testet negativt. I Januari så tyckte hans barnläkare i Trelleborg att hans förlamning har gått tillbaka så pass mycket att det är svårt att se idag att det ens har hänt. Men han har fortfarande biverkningar som hans höger öga rinner väldigt mycket och att hans fötter domnar bort och har stickningar. Dom vet fortfarande inte anledningen till att detta hände, men teorin var att det skulle kunna vara ett virus som hade satt sig på nerven i kinden eftersom han hade varit förkyld i en månads tid. När sen inslaget på tv-nyheterna visar på nya biverkningar på svininfluensan vaccinet som kan ge: halvsidig ansiktsförlamning och stickningar och domningar i fötterna. Både jag och min sambo tittade på varandra och sa : där har vi det! Eftersom ingen har kunnat ge oss en rimlig förklaring till vad som hänt så skulle detta mycket väl kunna vara anledningen då Otto fick vaccinet vid 2 tillfällen i November 2009. Vi har rådfrågat hans läkare. men vi får bara svaret att det kan det inte vara för det har gått för lång tid efter vaccinationen. Men vi själv tycker att det är lite för mycket som stämmer med dom nya biverkningarna för att det skall vara något annat. Har skrivit till läkemedelsverket och gjort en anmälan. Men det har dom givetvis inte svarat.
Tack och lov så mår han ju bättre idag men detta har dock hänt och bör lyftas fram till forskningen.
Tack så mycket för din tid, Andra som har drabbats får gärna höra av sig och prata med mig om dom vill.
MVH. Helen Moberg

2 kommentarer:

  1. hej, när jag hade tagit vaccinet så tog det ungefär 3 veckor tills jag såg skillnad med tröttheten men annars så har dem biverkningarna som kramper, svimmningar, stickningar och domningar i fötter och dem började förra året. Men det har ett samband med vaccinet, man blir inte förlamad eller får kramper så från ingenstans..

    SvaraRadera
  2. HEJ!

    Läste om din son! Fruktansvärt, hur är det med honom nu?
    Vi har en dotter som är 6 i år. Sedan hon fick sprutan har hon fått eksem på hela kroppen o allergier!
    Hon har knappt sovit mer än 2.-3 tim per natt pga klådan, sår som varar blöder.
    Vi har åkt in o ut på sjukhus.
    Tillslut tog vi henne till london. Där ordinerade de cellgifter. hon behandlas nu med det av sv läkare.
    Hon är idag mkt bättre även om det blossar upp!
    hör gärna av dig
    MVH Anna

    SvaraRadera